Det började puttra till ordentligt i NAV:s gryta inför jul

Det nya årets startskott har gott

Det rycker i scennerverna, väggarna darrar av konst

Rummet fylls av olika föreställningar, improvisationer, gestalter, samtal och utkast

och det blossar till i verksamhetshörnen

I afterworkminglet blandar sig nya drinkar av flödande interaktioner

Unika snöflingor yrar sig samman

Några flingor av uppriktighet, närvaro, konst och mingel

Anders Kompass – ett samtal om uppriktighetens makt och kollektiva blinda fläckar

Anders Kompass berättar i ett scensamtal om sitt arbete i Afrika och inom FN i fält. Arrangemanget har fyllt lokalen med en stor skara människor och soppor som ryker på spisen…här är delar av berättelsen, så som den uppstod och landade… i några av de som lyssnade… Den handlade om…

Organisationers och människors blinda fläckar som uppstår

Där vi alla går med på att upprätthålla lögnen

och öppnar dörren in i maktmissbrukets labyrinter

i oss själva, och i varandra

Där vi egentligen har mandatet att se klart som en del av vårt uppdrag

i vår professionella roll, liksom i vår mänskliga

Sanningen … att våldtäkter pågår i krig, också utförda av soldater i FN-tjänst

Det var väl känt… öppet dolt, i den kollektiva dimman som kallas för en arbetskultur

”Jag blåste egentligen inte i någon vissla, jag gjorde den dagen bara mitt jobb…”

När jag hör det uttalandet, undrar jag stilla… var i min egen vardag sam-skapas lögner och sanningar…?

Var kan jag göra skillnad, bara genom att arbeta i uppriktighetens namn…?

 

”Han har en blick som ser igenom… ”Den stora världens ljusa och mörka sidor”, med hopp och förtvivlan där svaret ännu är ovisst… Han är en tjänare i fält, snarare än maktens förlängda arm… Det som berörde mig var hans fundamentala insikt om hur mänskliga rättigheter inte fungerar på plats, och hur man ändå försöker… Hur stora strukturer stjälper, snarare än hjälper…kvällen öppnade vårt rum mot världen på ett oförglömligt sätt.”

 

Teori U – en fördjupning som synliggör de blinda fläckarna som en källa till nyskapande

Avslutningen av U-Lab hålls i lokalerna. För tredje gången håller MIT Massachusetts Institute of Technology en kurs över nätet som handlar om att transformera individen, näringsverksamhet och samhället som en systemisk helhet. Denna gång ingår 75.000 människor från 198 länder, i allt från organisationer till individer i olika U-Labs – där syftet är att använda skapande närvaro som en nyckel till fördjupade transformativa processer. Många i Nav-nätverket har börjat smaka på samverkan inspirerat av detta recept.

The Presencing Institute (PI) is an awareness-based action-research community that creates social technologies, builds capacities, and generates holding spaces for profound societal renewal. This community tries to contribute to shifting the economy from ego to eco, and toward serving the well-being of all.

Nyckel är en fördjupad närvaro, uppriktig in-lyssning, där vi som en gemensam kollektiv kraft kan ”luta oss in i framtiden så som den uppstår i nuet…genom var och en och som ett gemensamt samspel”

Vad är det i vår omvärld som håller på att dö och inte längre är verkningsfullt… och hur ser det nya ut, det mer hållbara, som samtidigt kan växa fram? Hur kan och vill framtiden uppstå genom mig…?” Vem är jag och vad är min djupast anledning till att verka i världen? Med vem kan jag samverka för att börja förverkliga den här transformativa processen i praktiken, nu?

Det är frågor som vägleder en U-process.  Teoretiskt sätt är teori U ett meta-ramverk som ringar in elementen i en fördjupad läroresa, ofta med fokus på att tillsammans med andra hitta nya lösningar på utmaningar som sammankopplar oss själva med vår omgivning, samhället och världen. Den avbildas genom ett U. Principerna handlar om att öppna både sina tankar, känslor och sin vilja när man gör en nedstigning mot botten av U:et  på vänstra sidan. Det handlar om att genomskåda sina förutfattade meningar om sig själv och världen, och öppna sig för ett mer spontant in-lyssnande, inkännande, en sam-skapande öppenhet som kan ta in helheten ur ett fritt undersökande perspektiv.

att stoppa världen… genom att medvetandegöra den automatiska nedladdningen av vårt förflutna i det vi tänker, känner, säger och projicerar på varandra och världen

att omorientera vår uppmärksamhet– så att vi förstår vår egen roll, inverkan och samspel med omvärlden, genom att nyfiket röra oss in i nya sammanhang som kontrasterar sig mot, och indirekt synliggör vår egen och andras livsvärld

att kunna röra oss bortom vår egen föreställning in i den andre – genom att öppna våra föreställningar och vår empatisk inkännande förmåga

att släppa vår vilja att styra utifrån det förutsägbara och öppna vår villighet att improvisera med det okända

Detta är en kvalitet av sam-skapande närvaro i botten av U:et. När den uppstår så har vi en möjlighet att inte längre styras av de blinda fläckarna, men också inse att det finns en kreativ källa, som vi kanske också varit blinda för… d v s hur det nya kan uppstå genom oss själva. När vi får fatt i nya aningar om hur något kan lösas, eller hanteras på ett nytt sätt… så gäller det:

att agera från den källan och flödet av information direkt- genom att tillåta en dialog, ett skapande, ett bejakande som känns som att det genererar ett inspirerande flöde

att nära det nya att ta form, genom att göra en modell eller en prototyp av hur det ny skulle kunna gestalta sig

att låta den prototypen börja föra en dialog i handling med omvärlden, och forma sig så att den fungerar i praktiken

att låta det nya förkroppsliga sig i fungerande attityder, förhållningssätt, arbetssätt, produkter, processer är då resultatet av en förankrad process i de som medverkar, och som kan fungera som ett frö till att få en om-förhandlad verklighet att växa sig stark… precis som om livet vore en konst… där vi är konstnärerna…som skapar vår egen sanning… genom att uppfinna den, tillsammans med framtiden och världen som material…

Teatral transformationskonst- Ofelia Re-versed

Ofelia har rest sig upp ur dödens drömmande, strömmande bortglömda vatten… och allt är åter möjligt i en värld som kan göra om sin egen historia. Ida Lod visar delar ut sitt material som repeteras till teaterföreställningen Ofelia Reversed…

Ofelia re-versed en poetisk musikföreställning som inspirerats av karaktären Ofelia från Shakespeares pjäs Hamlet. Där blir hon övergiven, galen och dränker sig i floden. I denna version reser sig Ofelia ur flodens lera och väljer livet. Vem är hon nu? Vem var hon? Vad vill hon berätta?

Ofelia återuppstår i en ny tappning av sig själv genom att omskapa själva villkoren för sig egen roll… i en ny föreställning om det kvinnliga, om dårskap, klarhet och socialt mod… så gör teaterkonsten det omöjliga möjligt… förändrar historien i ett ny-spelande nu… där vi i publiken får vara delaktiga att samspela i tillblivelseprocessen

 

Ida Lod….. TACK

 

AW

Hela kvällen fylls av improviserade möten i musiken, i samtalet och på scenen… Maten och vinet värmer oss… och långsamt löser konturerna upp sig… och formar sig till After Whatever vår samvaro har på lut…

 

Choklad till Musik…

En kväll händer det, att choklad har blivit tonsatt. Vi får smaka av olika, noga utvalda bitar choklad som smälter på tungan. Det ackompanjeras av en musikers, Anna Lisa Mühlig:s möte, med just den fylliga, mörka, mjuka, fruktiga, sprakande eller explosiva smaken som uppstår i våra munnar…

 

 

Chokladens toner blommar ut på tungan

medan smakerna utspelar sig i musiken på scenen

Jag tänker att människans känslighet, sinnenas receptivitet

är en förunderlig mötesplats mellan jorden, växternas, kroppen och substansernas själsliga inre och vår sinnliga och andligt genomströmmade kropps förmåga till att låta föreställningsförmågas osynliga kraft… skapa upplevelse… att få verkligheten att bli kännbar, påtaglig…

Hela aftonen hålls och vägleds av Helen Pihl

En chokladentusiast med sinne för chokladens själ, smak och innersta kvalitet … som passionerat vill att den ska få förgylla våra liv, men inte längre på bekostnad av cacao-arbetets förslavade och barnarbetande villkor… utan som en medveten och medvetandegörande konsumtion…. som stärker kroppen, själen och de producenter som målar om kartan för hur en social, ekonomisk och ekologiskt hållbar odling av cacao kan ta form. Berättelsen om cacaobönans liv och leverne, innehöll en mångfald berättelser i varandra.

 

Galleri Duerr – ett mobilt galleri

Jag talar med en av medlemmarna i Duer, ett mobilt galleri som uppsöker, blir inbjuden och samspelar med olika platser, organisationer, event och processer… De håller på att arrangera om och öppna en vägg… här på NAV…

….a mobile gallery investing in cross-cultural meetings between different forms of art, artists and generations – national and international, emerging as well as established.

 

 

 

På scenen står en guldram med ”ett foto”, när jag närmar mig börjar det agera… som i Harry Potters magiska värld… en kvinna med en lila hatt, lampskärm, sidenbonad…, snäv kjol och stramt utseende….stoppar skyggt i sig en bit choklad och känner sig observerad… av ”mig”? Hon närmar sig mig… dvs ramen… dvs…  ”fönstret ut ur konstverket” och vårt drama har börjat… hon kliver in och ut ur sin egen spegelbild, hon tar av sig sina förklädnader som människa, döljer sig och öppnar sig för sig… själv… mig… själv… det är en konst som tar mig in i en värld som finns i en värld, i en annan värld… i mig och dig… här och nu.

Jag undrar hur de, Galleri Duerr, upplever det att vara här… varför vill de vara här… vad är NAV för ett utrymme som håller på att ta form i deras upplevelse…?

– NAV passar, vi vill inte vara i ett statiskt galleri, här är det någonting annat… här kan man sitta på tusen olika platser, mjuk stol, hård stol… det blir en ny miljö hela tiden. Vi vill tillgängliggöra konsten… använda spontanitet… och här händer det”

Det är ett rum, en rymd, ett utrymme… på gång…

När jag berättar för en vän om vad vi gör här säger han:

Det verkar vara en ”verkstad med mycket tillåt”….