Poetry Report från NAV i Sickla av Kerstin Bragby

14 november, 2016

 

Den 12 November 2016

Poetry Report från NAV i Sickla av Kerstin Bragby

Fyll den magiska containern och håll vägarna öppna…
Den tomma lokalen i Sickla fylls med mer och mer liv, rörelse och handlingar

Varje människas drivkrafter, spinner trådar
Likt ett osynligt nät som sträcker sig ut i världen från det innersta

Det tätnar i lokalen … möblering, fysiska konstruktioner, rum i rum ramas in av vajrar med tyg, trådar som spänner sig mellan olika anhalter…

 

img_0092        img_0087

I ett svart rum, samlar sig nomadiska hyddor i pastellfärger, runt leken och fantasins eld
För att sätta Tillit i Verket

img_0071
I en svart väv, i ett tyg sätts kontaktskapande nätverk… in… ”internet of things”
Företaget Sign Trace får just nu sina första uppdrag i Världen
Connecting Heroes – Serving democracy … prövas som deras slogan…
Att vi som de ensamma hjältarna – kan väva samman våra berättelser
I demokratins tjänst – det tål att tänkas på…
I dessa mardrömstider… tänds en liten stjärna på den nattsvarta politiska himlen

img_0184
De första konstverken som målas av den inflyttade konstnären sitter på väggen, ”får inte röras”, för att det torkar, men det är redan sålt…

teamradicle2
Radicle… en grupp unga som arbetar med organisationsprocesser har intagit ett hörn,
… de mumlar nya mantran in i det sociala medvetandets fält
vaket, transformerande ledarskap
samverkande förhållningssätt
ta sig an det komplexa nu
i gemensamt vävande klarhet

Varje människas drivkrafter, spinner trådar
Likt ett osynligt nät som sträcker sig ut i världen från det innersta
Upplevelser, händelser och livsrum sammankopplas 

 

Idag… den 12 november 2016
img_0182 img_0165
I ett hörn, nära lastkajen, är ett av de första och nyanlända projekten… på väg ut i en container… en tråd från Isras innersta… som spinner tillsammans med många…

Jag vaknade av det där ihärdiga ljudet… det kom närmare och närmare, och jag sprang som en liten vettskrämd kyckling runt, runt, runt… bomben kunde falla när som helst, var som helst… och hur som helst… satte jag på mig slöjan… ifall … någon skulle vara tvungen att dra ut mig ur rasmassorna…”

14800344_10154577410636774_1731602602_o

I Israas berättelse hör jag hur bomben slår ner, inte i det hus hon springer genom…
Men den landar, och spränger in en evig öppning mellan allt, som aldrig mer kommer att sluta sig:

Och Adonis skriver…

Jag känner inga gränser
Min stig är beklädd med vågor och berg
Och mitt ansikte svämmar över av ekon
I deras namn har jag släckt otaliga vita ljus i himlen

Jag har sagt till mina tänder, till de blå naglarna:
Kapitulera, överlämna er till vågorna och deras dån
Jag har uppmanat de att lossa förtöjningarna
Som håller mig kvar vid den sista stranden

Jag känner inga gränser, ingen sista strand

Adonis, från Qassabin i Syrien, en av Syriens poetiska och spridda röster i världen. Han lever sedan länge i Paris. Nobelpristippad om och om igen… i somras stod han i Älvkarleby i Sverige och tog emot Stig Dagermanspriset… i mitt minne brinner hans lilla men utsirat starka gestalt, hans ord som föll, som mjuka knytnävslag genom alla mina försvar…

 

I min värld förs Israa och Adonis plötsligt samman…

Varje människas drivkrafter, spinner trådar
Likt ett osynligt nät som sträcker sig ut i världen från det innersta

I hennes berättelse hör jag hur en svensk kvinnas syriska rötter har förflyttat henne
Från en Isra på sjuksköterskeutbildningen i Sverige
Till en Isra i sin kusins rum, mitt i Syriens levande helvete
Och tillbaka igen
Trådar i hjärtat starkare än rädsla och skräck
spinner mod
Öppnar stigar av förbindelser
Lossar hennes förtöjningar

15052093_10154627909396774_1653498983_o 14971001_10154627915016774_2041621801_o

Tillbaka i Sverige knackar hon på i lokalen i Sickla

Hon behöver en plats som kan hålla hennes drömmar och beslut
Hålla om det utsatta, som hittat ett skyddsrum i hennes hjärta
Ett rum som kan slå en tanke om en möjlighet – utöva omtankens makt
Hon behöver en container
För att hålla, frakta, förlösa och förmedla
För att kapitulera, och överlämna förtvivlan till vågorna och deras dån

Lokalen i Sickla blir en sambandscentral
Kläder, och särskilt envist stickade tröjor
Mat och särskilt utvalda sprängfyllda näringsdrycker
Sanitära varor och en särskilt ihärdig närhet samlar sig

En närhet som stärks
I att inte ge upp
En närhet som får näring av
att ge sig över till det som kan göras
En närhet som växer
I att ge in sitt engagemang
Närheten, närvaron, närkontakten är den intima kraften I kärlekens väsen, genom vilket hatet passerar och uppslukas av tomrummet

I en magisk container

15007850_10154627915051774_798954390_o
Varje människas drivkrafter, spinner trådar
Likt ett osynligt nät som sträcker sig ut i världen från det innersta

Dagen kommer då containern är full
Och ska rulla ut på snöbeklädda vägar
Mot Damaskus breddgrader, mot Aleppos brinnande öga


skarmavbild-2016-11-10-kl-21-21-14
I mitt minne brinner Israas lilla men utsirat starka gestalt, hennes handlingar faller, som mjuka knytnävslag genom alla världens försvar…

Adonis säger:
I sången, En enda gång, Kanske detta land blir mitt

Sången
Stum eller med kvävda toner
Eller utan röst
Eller som ett språk under jordens klagan
Jag sjunger för döden
För tingen och deras smärtfyllda glädje
Jag sjunger för vägran
O skräcken och läkedomens ord
O lidandets ord

En enda gång
För en enda gångs skull
Drömmer jag om att falla genom rummet
Och leva på färgernas ö
Leva som en människa
Jag drömmer om att försona de blinda gudarna
Och de klarsynta gudarna
För sista gången

Kanske detta land blir mitt
Se hur jag vandrar uppför mitt hemlands morgon
Bestigen dess ruiner och krön
Jag dignar inte längre under all dess död
Se hur jag fjärmar mig för att betrakta det

I morgon kanske detta land blir mitt…

Idag, rullar jag… med en magisk container
För att hålla hjärtats vägar öppna…